33 år och börjar sakta lära känna mig själv…

Jag har känt mig så frustrerad de senaste veckorna och har inte kunnat förstå varför. Jag har gått ner i arbetstid vilket innebär att jag fått mycket mer tid för min dotter och vårt hem. Jag har kommit igång med träningen och tränar nu i snitt två gånger i veckan vilket jag tycker är lagom. Trots detta har jag känt mig trött, irriterad och tömd på energi. Jag har tänkt mycket på varför jag känt så, grubblat en del men mest varit irriterad.

Svaret kom till mig häromveckan, jag var sjuk och hemma från jobbet med förkylning och halsont. Daniel tog vår dotter och åkte iväg till farfar för att jag skulle få vila och då, när jag satt hemma, ensam, snorig och trött kom det till mig. Jag är ALDRIG ensam! Aldrig! Jag är antingen på jobbet, med vänner, med min dotter eller med Daniel. Men jag är aldrig bara jag. När jag insåg detta blev det så tydligt för mig vad det är som fattas hos mig just nu. Jag tankar aldrig upp med energi och det är därför jag är så trött och irriterad.

IMG_1551Ensamheten har alltid varit mitt sätt att få energi. Jag tycker om att träffa människor men det är när jag är ensam som jag laddar mina batterier. Jag har inte haft behov av det sedan vår dotter kom, hennes närhet har laddat mig totalt. Men nu, när jag arbetar och är mycket utanför hemmet behöver jag min ensamhet för att få energi och bli mig själv igen. Jag är så glad att jag fått denna insikt, för nu när jag vet, kan Daniel och jag se till att jag får min tid till att bara vara ensam. Det är inte ens särskilt mycket jag behöver. Någon timme då och då, att få gå runt här hemma, plocka, läsa och bara vara jag. Inte mamma, inte partner, bara Frida.

Hur gör ni för att ladda era batterier och för att få energi?

/Frida (nu pigg och glad)

2 reaktioner på ”33 år och börjar sakta lära känna mig själv…

  1. Jag känner igen mig mycket i det du säger, men så är vi ju också rätt lika varandra. (Ostbågar, soffa, sockerbullar, ingen lök osv). Jag har själv också ett stort behov att få vara själv. Kanske mer än vad jag är. Det är ofta som jag vet att det är mycket som jag borde göra men som jag inte har lust att göra, lust som inte finns där just därför att jag har brist på egentid. Istället prioriteras andra saker när t.ex Lovisa sover, saker som kan kännas helt meningslösa, men som är ett måste för att jag ska fungera. Tack för ett fint inlägg!

    Gilla

  2. Ping: Att vara våra bästa jag… | vägen till ett mer balanserat liv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s