Egentid, ett begrepp som väl inte ens fanns för några år sedan? I mitt liv fanns det definitivt inte innan jag fick barn, då var all tid egentid. Nu är nästan ingen tid alls egentid. Och jag behöver tid för mig själv! Jag vet att många menar att som förälder är det något man får acceptera att man inte har och att det är överskattat. Men jag tror att de flesta av verkligen behöver en stund för sig själv då och då, tid att göra vad JAG vill. De senaste veckorna har det inte varit så mycket egentid, och det känns i hjärnan. Jag blir trött och batterierna laddas inte.

Idag är min lediga dag från jobbet och som vanligt har Daniel och jag många planer på vad vi vill hinna med. Vi har haft vår pusselträff, inlägg kommer om den. Men nu i eftermiddag har Daniel och vår dotter begett sig iväg på utflykt och jag får tid för mig själv. Jag har lovat mig själv att jag inte ska diska, inte ta hand om tvätten. Jag ska bara göra det som just nu ger mig mest energi, jag vet inte ens vad jag ska göra och DET ger energi!

Vad anser ni om egentid? Nödvändigt eller överskattat? Och ni som tycker det är nödvändigt, hur skapar ni er egentid?

/Frida